Den första kärleken kan vara så mycket.

 

 

Det kan vara den ett barn känner till ett kärt mjukdjur eller till sina föräldrar. Det kan vara den känslan en har till sitt allra bästa djur eller till en kamrat en lekt bra och mycket med.

Det kan vara den till en världens snällaste, lite för snällaste grabb som nyss börjat i samma gymnasieklass som en själv och som spelar fina låtar på sin gitarr när han inte är karate kid, bäst i sverige. Eller den till den där grabben några år senare som har dreads, lyssnar på baktakt och engagerar sig i jämnställdhet och lika villkor. 

 

Men det som egentligen betyder något är det som är nu. Den till Charlie. Den som är större än alla de andra kärlekar som passerat. Tillsammans. Oslagbart, stort och skrämmande. Och helt nytt. För aldrig har jag upplevt samma pirrande känsla sitta kvar så länge, aldrig har jag saknat någon så mycket som när han inte är där jag är och aldrig har jag tänkt helhjärtat att den här människan vill jag uppleva allt med.  

 

 

Tillägg 2012-07-17 22:05

Hittade några fina bilder (som Severina med all säkerhet knäppt) från en kväll vid Kalmar slott i augusti 2009.