Jag har precis sett klart klippet på UR där filosofiproffesson Bengt Brülde resonerar om miljö, klimat och vårt moraliska förhållande till det. Jag blir tyngd. Leendet över våren och solens återkomst fastnar i halsen när jag tänker på det facto att om ca 50 år kommer kanske den regniga sommaren följt av en mild vinter och en kall och lång vår vara definitionen av ett bra klimat.

Länge har klumpen i magen vuxit och mer och mer har jag insett vad som blir följderna av vårt välfärdsleverne. Sibiriskt klimat, ekologisk och ekonomisk kollaps, missväxt och brist på mat och sötvatten. Ja. Även här uppe i trygga Sverige. Ignoransen och naivismens förlovade land. Som Bengt uttrycker det, efter en lång och kall vinter förtjänar man inte en resa till Thailand? Eller på sommaren är det inte härligt med en grillad köttbit? Är det så farligt? Svar ja. Summan av alla ”det är väl inte så farligt” och ”men alla andra gör ju” är det som är fel och direkt farligt för vår framtida existens.

Jag tänker återigen på min framtida lärarroll och den farliga makt som ligger där i. Är det så farligt då att implementera miljötänk och sprida det budskapet? Visst man kan dra paraleller till konsekvener där unga påverkas och dragits in i en ideologi som fått förödande konsekvenser. Men de förödande konsekvenser in det här fallet kanske är till det positiva och mycket mindre förödande än om vi lärare inte tar ställning i frågan.

Jag läser en text till en semenarie i skolan. Den handlar om miljö, konsumtion, hr alla skapar för att konkurera med varandrra, personlig vinning och ingen skapar för större vinning och den goda saken. Jag lyfter blicken och undrar om det stämmer att den är skriven 1970. Det skulle lika gärna kunnat vara idag. Varför har inte mer hänt på 40 år? Gröna vågen, varför blev den aldrig en grön tsunami? Jag inser att jag redan på gymnasiet kämpade för en grön livsstil och det är snart 10 år sen. 10, 20, 30, 40, 50 år och sen är vi på 2060. Stressen över att inget verkar göras på högre nivå kommer över mig och jag är tvungen att länka Urklippet på facebook. Det måste ut. Nu och inte sen. Känslan över att det inte finns något sen är olidlig.

Rastlöshet och jag tar världen på mina axlar och springer. Snavar. 

Rädslan över att något hemskt kommer hända mina framtida och inte ens påbörjade barn är överväldigande. Ska det vara så kan det va tänker jag men ångrar mig snabbt. Familj är något jag verkligen vill ha men hjärtat vågar liksom inte. Så tänker jag på alla vänner som redan har barn som kommer få lida för vår välfärd och ignorans. Det är skrämmande och viktigt. På riktigt. Vi måste göra obekväma förändringar i vårt levene NU och inte sen. 

Bra grejer att göra:
1. SLUTA FLYGA

2. SLUTA ÄTA NÖTKÖTT

3. ENGAGERA DIG & INSPIRERA ANDRA

4. ÅK MINDRE BIL

Och Tack till er som redan är vegetarianer eller försöker, Tack till er som åker kollektivt i den mån det går och framför allt Tack till er som tänker. Tänker själv och Tänker på konsekvenser av våra val.