Lilla Röd

Egensinnig, tokig och urmysig är den här lilla filuren. 
Baileys-
 
 
 

En bukett vår från landet

 
 
Direktimporterad från Brottbytrakten

Fönsterbrädesodling

Fick ett ryck och började odla Krasse. Minns att jag och mamma brukade göra det men att det alltid tog sån tid innan det blev något eller så glömde vi vattna dem. Eller så kom vi ihåg att vattna. Båda två. Minns också att smaken inte var helt barnvänlig. 
Så varför inte ge det en ny chans? Och som ni ser hade jag fel på de flesta punkter.
Det växer så man synligt ser en skillnad mellan förmiddag och eftermiddag och är definitivt en stämningshöjare på ostknäcke.
 
 
 
På ca en vecka har man ett gött pålägg. Win!

Samlingsvolym för bildpoesi

 
 
 
 
 

Jag måste bara få lätta mitt hjärta!

Jag har precis sett klart klippet på UR där filosofiproffesson Bengt Brülde resonerar om miljö, klimat och vårt moraliska förhållande till det. Jag blir tyngd. Leendet över våren och solens återkomst fastnar i halsen när jag tänker på det facto att om ca 50 år kommer kanske den regniga sommaren följt av en mild vinter och en kall och lång vår vara definitionen av ett bra klimat.

Länge har klumpen i magen vuxit och mer och mer har jag insett vad som blir följderna av vårt välfärdsleverne. Sibiriskt klimat, ekologisk och ekonomisk kollaps, missväxt och brist på mat och sötvatten. Ja. Även här uppe i trygga Sverige. Ignoransen och naivismens förlovade land. Som Bengt uttrycker det, efter en lång och kall vinter förtjänar man inte en resa till Thailand? Eller på sommaren är det inte härligt med en grillad köttbit? Är det så farligt? Svar ja. Summan av alla ”det är väl inte så farligt” och ”men alla andra gör ju” är det som är fel och direkt farligt för vår framtida existens.

Jag tänker återigen på min framtida lärarroll och den farliga makt som ligger där i. Är det så farligt då att implementera miljötänk och sprida det budskapet? Visst man kan dra paraleller till konsekvener där unga påverkas och dragits in i en ideologi som fått förödande konsekvenser. Men de förödande konsekvenser in det här fallet kanske är till det positiva och mycket mindre förödande än om vi lärare inte tar ställning i frågan.

Jag läser en text till en semenarie i skolan. Den handlar om miljö, konsumtion, hr alla skapar för att konkurera med varandrra, personlig vinning och ingen skapar för större vinning och den goda saken. Jag lyfter blicken och undrar om det stämmer att den är skriven 1970. Det skulle lika gärna kunnat vara idag. Varför har inte mer hänt på 40 år? Gröna vågen, varför blev den aldrig en grön tsunami? Jag inser att jag redan på gymnasiet kämpade för en grön livsstil och det är snart 10 år sen. 10, 20, 30, 40, 50 år och sen är vi på 2060. Stressen över att inget verkar göras på högre nivå kommer över mig och jag är tvungen att länka Urklippet på facebook. Det måste ut. Nu och inte sen. Känslan över att det inte finns något sen är olidlig.

Rastlöshet och jag tar världen på mina axlar och springer. Snavar. 

Rädslan över att något hemskt kommer hända mina framtida och inte ens påbörjade barn är överväldigande. Ska det vara så kan det va tänker jag men ångrar mig snabbt. Familj är något jag verkligen vill ha men hjärtat vågar liksom inte. Så tänker jag på alla vänner som redan har barn som kommer få lida för vår välfärd och ignorans. Det är skrämmande och viktigt. På riktigt. Vi måste göra obekväma förändringar i vårt levene NU och inte sen. 

Bra grejer att göra:
1. SLUTA FLYGA

2. SLUTA ÄTA NÖTKÖTT

3. ENGAGERA DIG & INSPIRERA ANDRA

4. ÅK MINDRE BIL

Och Tack till er som redan är vegetarianer eller försöker, Tack till er som åker kollektivt i den mån det går och framför allt Tack till er som tänker. Tänker själv och Tänker på konsekvenser av våra val.


Var dags rum

Lägenheten börjar bli klar. Den känns rätt och den känns vi. Slutspurt och upplopp med lite lister, balkongpiff och specialsågade hyllor är det vi skjutit upp till sist och det tar vi i den analkande lediga helgen. 
Vardagsrummet är det som blev klart först och mitt favoritrum. Här är jag mest.
Närheten till balkong och friskluft, min målning på väggen, en fin stringhylla och alla vackra glaspjäser som leker med dagsljuset är några anledningar. 
 
Ett hemma-hos reportage by Angeliqe har planerats i månader så några detaljer spar jag på men här är några hörn av vardagsrummet.
 
kliché-hyllan
 
Sänghörnet med kuddberget. Tavlorna är reklamaffischer för fotografiska som jag "räddat" från tunnelbanan.
 
Mitt hörn av soffan. Målarstegen förvarar vi så länge åt Kalles pappa. Med glädje. Hoppas han glömmer bort det.
 
Glas, Glas, Glas. Vad mer behöver jag säga..
 
Som sagt. Det allra allra bästa spar jag till Angelica. Komsi komsi!

Dublin II

En turistfälla vi besökte var Kilmainham Gaol, ett fängelse som har ett stycke Irländsk historia i sig. Guiden vi fick berättade på bred dialekt både passionerat och sakligt om lite av det som hänt innanför murarna. Påskupprorsmakare som straffats, barn som stulit bröd och fått sitta bakom lås och bom i 14 dagar och att fängelset använts till inspelningar av film och musikvideo. Helt klart värt!
 
 
 
 
 
 
 
 

Min jul

Min jul ska vara kul
min jul får inte vara ful
Som påsken den är gul,
ska min jul vara kul
Snön den ska vara vit,
och är den gul har någon pinkat på den
-kanske en h-hund
/ Sune
 
Min jul var vit. Vit snö och vitt pynt i granen. Vit kristyr på köpepepparkakorna Och vit duk på bordet. Inte helt vit om en syftar på alkohol dock. Både beskadroppar och juldagsdisco slank ner med allt som hör till. 
 
De hemmaknåpade julklapparna jag gav bort gick hem och själv blev jag några kökshanddukar, två muminmuggar, en designstol och några gram finkaffe rikare. På det hela taget en jättefin och mysig jul hemma i Linde. 
 
Vi spelade favoritspelet från förr en vända. Gammelgäddan!
 
Pimpade pepparkakor i nyrenoverade köket. 
 
Jag vek ett dussin tranor som vi hängde upp i disneygranen.
 
Liten kisse ville in i det nystädade och allergisanerade huset men fick inte. 
 
Juklaftonsdukningen och snapslas redo.
 
En av många fikor i norska finkopparna. 
 
God Jul, God fortsättning och Gott nytt år på er!
 

Lite om det jag håller på med när jag inte bloggar

Hej!
Ja efter som jag inte bloggar så måste jag ju göra något annat. Visst?
 
Så: 
I skolan är det grafisk design på schemat och en barnbok ska produceras på 1,5 vecka. Nu är det två dagar kvar. Jaja. Kommer gå galant. Vem behöver äta-bajsa-sova liksom? Eller ansikten på sin karraktär för den delen? Här gäller det att rationalisera bort.
 
 
På min "fritid" om det nu finns något sånt ord är jag med i en musikal som Bosöns idrottsfolkhögskola ute på lidingö arrangerar. Lite som att gå på gymnasiet och ha specialvecka varje onsdagkväll (+ lite extra träningar). Det är fantastiskt kul och jag får dansa av mig, sjunga lite och säga några kaxiga repliker. 
 
För den som vill se spektaklet som även går under namnet: Chicago går det av stapeln torsdag den 24/1 18.30 fredag den 25/1 18.30 och lördag 26/1 16.00 
För 120:- får du 2 timmars underhållnig i Lindingö stadshus. Kontakta mig så hookar jag upp dig med en biljett eller två. Eller 10!!

Skynda att leva

Hej och välkommen ska du vara!
Till verkligheten.
 
Efter en halvdag i skolan hoppade jag av på Tcentralen för att inhandla förnödenheter. När jag går ner i tunnelbanan igen ser jag en folksamling som pratar med höga röster på min perrong. Jag tänker genast fördomsfullt att nej bråka och tjaffsa inte här, inte när jag ska hem till min lugna vrå.
 
Någon viftar och pratar med tågföraren. Hen säger något om ambulans och stroke. Jag kollar mot folksamlingen igen precis i tid för att se en liten man sjunka ihop som en tom ballong. Människorna runt om försöker resa honom men han kan inte stå själv. De bär honom till en bänk och en liten tant i samma storlek som den lilla mannen ser sig förvirrat om kring utan att veta var hon ska höra av sig själv. 
 
Jag blir plötsligt så fruktansvärt medveten om att hårsprayen och hårfärgen som ligger nya i min plastpåse inte betyder ett endaste dugg. Om min värld skulle ryckas sönder i en millisekund vad hjälper det att jag är "fin" i håret då? Hinner en tänka "tackgodegud att jag hann färga utväxten" när en ligger där på perrongen. Kanske. 
 
När jag hoppat på mitt tåg och lämnat den lilla mannen, hans tant och samlingen med hjälpande händer ekar händelsen kvar lång innanför min trygga ytterdörr. Jag blir smärtsamt medveten om att hjärt/kärlsjukdomar ligger nära. Släkt och vänner där det ligger under ytan och lurar. Att ha sin hälsa i behåll och jobba för dess förbättring blev helt plötsligt ganska viktigt. För när det drabbar en individ fysiskt så drabbar det alla i dens närhet. Om jag som medresenär och betraktare blir berörd ända in på djupet så kan jag inte ens föreställa mig hur hans tant och resten av hans familj känner sig. 
 
Återigen känns de mossiga uttrycken  "just nu" och "fånga dagen" inte helt orelevanta. Samt "ta hand om varandra" och "bättre sent än aldrig" allt komma igång med sunda vanor.
 
<3
 
..det är inte personen i filmen som skrivit brevet.. 
Med andra ord så är bilden mer en stämnigsbild.
 

Jul-feeling

Finns det något mer julstämmningshöjande än en hederlig julmarknad? 
Glögg, lussebullar, kransar och något litet band som jazzar loss på bjällerklonk och räven raskar. Vi hittade en på väg till Waldemarsudde.
 
På Ektorpets bakgård sprang servitriser i tomteluvor och serverade kaffe och glögg. Urmysigt. Tyvärr inte så mycket att välja på om en inte äter korv, skinka, palt och sylta men stämningen fick vi i alla fall innan vi kilade in för att kolla på Lars Jonsson utställningen. 
 
 
 
 
 

Mitt hem är min borg

Sen i mitten på oktober har jag och Charles byggt på vår gemensama borg. Det är fortfarande långt ifrån klart i alla vrår men nu börjar det bli överskådligt vad som är som vi vill ha det och vad som är kvar.
 
En gemensam stil växer fram och för det mesta är vi överens om att industri, svart, vitt, grafiskt och enkelt med roliga detaljer är grejen. 
 
I det halvkassa eftermiddagsljuset letade jag fram 4 inredningsfavoriter i det nya hemmet. 
 
Köksfönstret med växterna som tappert överlever i sina vita, udda krukor.
 
Den provisoriska lösningen för förvaring av rullbrädor blev en ganska cool skohylla. Så länge det är vinter och oåkbart väder vill säga. 
 
Kantigt, rakt, kontrastrikt och industriellt. Lööööv it.
 
I till sist då, alla vackra glaskreationer som förvarats i en bananlåda i brist på plats allt för länge. Antar att de får åka ner i sin låda som en försiktighetsåtgärd när det vankas storkalas.
 
Men som en säger: inget kalas utan kras.. Fast nä. Dålig stämning om de offras till alkoholguden alltså. 

Dear Santa,

Här kommer en liten tipslista på vad som kan ligga under granen i år. Du vet att jag helst vill ha användbara prylar till mig och hemmet. Det där med överkonsumtion är jag inte så mycket för trots att jag varit världenssuperdupersnällaste i år och förtjänar en rejäl hög med paket så räcker det med en liten symbolisk hög.
 
Kram Sofia
 
P.s. Jag är alltid i stort behov av muminmuggar och go-kaffe.
 
 
 

En passande rubrik

Fredag och en jobbhelg framför mig. Hade egentligen behövt vara hemma och fixa i lägenheten. Listan med sånt som ska fixas, målas, beställas, köpas, hämtas, sprikas upp/fast kan göras hur lång som helst. ( + listan med fotojobb, skola och annat som ska prickas av. Sa jag att jag gillar listor? ) 
 
Nog för att det fungerar och ser ut som ett hem och jag trivs hur bra som helst men det ska ju gärna se ut som vårat hem också.
 
Jaja, gött med lite cash som trillar in sen och det vora synd att klaga på mitt fina helgjobb-team på Boomi. 
 
Hemma på våran gata i staaaan... Om man går ut på rätt sida av huset vill säga.
 
Hej.
 
Hej.
 
Vasaparken då det fortfarande var höst.
 
..nu bär det av ner till Nationalmuseet och introduktion till paperskrivande. 10 sidor över "jullovet" om något vi ser/fastnar för/kommer på under det här besöket. Härligt. Behöver man gå dit fler gånger kostar det 80 spänn för den som har giltigt studiebevis.. Suck. Det ska inte vara lätt inte.

Lördagsmiddagen

Lever fortfarande på minnet och kalorierna från Lördagens middag för föräldrarna. Seriöst. 
Är ett uns impad av mina och Charlies skills i köket. Vem visste att vi kunde trolla fram en trerätters bara vi fick ett ordentligt kök?
 
Jaja. Nog hypat. Men lyssna på detta:
 
Räkcoctail fast en fräschare och hippare variant än klassikern. Avocado, sugarsnaps, mango, tomat, räkor och limevinegrett
 
Fisksoppa med saffran och kräftstjärtar + nybakat morotsbröd och örtsmör
 
Och avslutningsvis en chokladbomb till tårta. En slags muterad kärleksmums med bananmos och caffelatte-mousse i lagren och vit choklad ripplad över. 
 
Asså. 
Jag får paltkoma bara jag tänker på´t.
 
De udda glasen paraderade och glänste tillsammans. 

<3

Jag passade på att göra en speed-fotografering med mamma & pappa under en höstpromenad genom Vasastan. Förutom att en behöver osmidiga ytterkläder och vantar är hösten en ganska tacksam årstid att fota i ändå.
 
 
 
 
 
 

Love Löv

..så att säga.
Tappra, envisa stackare som hänger kvar trots att frosten nibblar och nyper dem i tårna.
 
 
 
 

Att bo nära vatten

Lyxen att ha brunnsviken 10 minuters promenad hemifrån går inte att beskriva. 
 
 
 
 

När hela världen blir en orange tant

Sen en tid tillbaka har jag bytt ut skinnjackan mot min orangea duffel (som jag ääälskar, Tack Sevvy!) och matchar därför hela Stockholm just nu. 
 
Eftersom jag har en enorm förkärlek till glada strumpbyxor som inte helt sällan är gula eller just oranga faller jag offer för min egenpåhittade folkgrupp, även kallad #orangeatanter. 
 
Inget jag lider särskillt utav utan jag bara väntar på att metro mode, street fashöön-bloggar och annat löst pack ska ställa sig på rad och fotografera denna eldfärgade skapelse. Kom bah!
 
 
 
 
 
 
 

Spår av födelsedag & flyttkaos

Lördagen började med frukost och paket på sängen och sommarens sista tappra ros i en vas till födelsedags-Kalle. En uppladdning innan fika med familj och flyttrace. Många saker som ska vidare till andra hem och saker som ska in i vårat nya hem. 
 
Just som vi började få i ordning så kommer ett till lass med flyttlådor, stolar och tre stycken stora målningar. Allt det jag lagrat hemma hos mamma och pappa i ca 5 års tid. 
 
En invasion av fina vinglas, tunga glaspjäser från diverse glasbruk jag praktiserat på, mina målarprylar och allt glas jag blåst själv och vill spara på. Dvs mina saker är nu i majoritet till Kalles vilket inte är en byggsten i ett jämnställt förhållande. Eller något i den stilen. 
 
Plötsligt blev lägenheten inte så skönt avskalad och luftig utan mer pyntig och rörig. Men men. Allt är inte klart, spikat eller hugget i sten och det finns nog mycket som skulle kunna skänkas till loppis eller några glaspjäser som kan säljas. 
 
Ja, allt är ju en process. Vi kommer i ordning snart och då blir det åka av ;)
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0