Min nya klass.
So far so good..
De jag hunnit bekanta mig lite med mellan alla introduktioner hit och dit
är bra och vettiga människor. Tror att det kan bli några bra år i huvudstaden.


( om någon inte gillar att jag lägger upp bilden så säg bara till så tar jag bort den på momangen)

har en butik i SoFo kvarteren.
Den kan lätt vara en av de nya favoriterna.

är äntligen tillbaka.

Är hemma i Lindesberg över helgen.

För att ha en chans att få en plats åkte vi in till de tidigare spelningarna,
vi fick ändå köa genom första spelningen i regn. Men det var det värt!
Mysig spelning med en blyg liten dalmas.
Det hade tydligen varit fler människor i kö utanför än vad kyrkan rymde
så lärdom tagen. Om man vill in på klubbspelning på WOW kom dit 3 timmar innan..

På fredagen började vi med att se dom gamla hippeti hopp rävarna i Wu-Tang Clan.
Mest put your hands up in the air och inte så mkt musik men det är kul att ha sett dom.
Vidare till TSOOL tillsammans med Göteborgs symfoniorkester. Det var bra.
Som TSOOL i vanliga fall med karismatiska Ebbot framför micken.
Men jag tycker dom kunde utnyttjat proffsmusikerna dom hade till sitt förfogande mer.
Symfonikerna fick visa vad dom gick för i kanske en låt och sen hörde man dom knappt.

Miike Snow som spelade på minsta scenen var hur bra som helst.
Vet inte om jag någonsin kommer tröttna på Silvia..

Vi kollade till Iggy Pop and the Stooges innan LCD soundsystem.
Man måste ju se om det va nå fart i gubben.. Det var det..
Han skuttade runt som en gummiboll och va minst lika rebellisk som förr om inte mer.
Drog upp 20 pers ur publiken osv.. Tack och lov att han inte stage divade.

LCD var dansvänligt och vi hamnade långt fram så min kamera fick för en gångs skull en bra bild.
Isländska ljuva Jónsi spelade tyvärr samtidigt så när vi gick dit för att lyssna en låt så
hörde man fortfarande LCDs beat. Han fick tom stanna upp o påpeka att publiken var snälla som
klappade med men att det tyvärr var till fel rytm.. Heja ljudteknikerna.
Överlag så var det väldigt mkt bas på spelningarna. The xx drunknade lite i sitt och M.I.A inledde
sin spelning med ett 10 min bas mojs obegripligt michmach.
Det kanske är på modet vad vet jag om musik..

Hårda killar i Wu-Tang Clanen

Random folk.

..hej.
Nu har min bebis åkt iväg på Canon kollo utan att säga när han tänkte komma tillbaka.
Surt!

I måndagskväll när solen sänkte sig över Misterhultsskärgård och
strålarna träffade Rosévinet som mamma Kersitn och mamma Gunilla
delade, bestämde sig lille Canon för att hoppa ur min hand
och bege sig ut på egna äventyr. Det blev ett dyrt hopp.
Och ett fånigt litet också.

Landningen efter fallet på ett trappsteg högt blev ödesdigert
och träffade på en kant på objektivet.
Aj sa fokusmotorn som fastnade.

Så vad göra.. Utan kamera i jag vet inte alls hur länge.

Förslag någon?


Jag och min plutt Maj 2009


September 2009

..suck..

Så blev det Emmabodafestival för tredje gången i rad ändå.
Kalle 'skulle bara' kolla deras hemsida lite snabbt och såg att dom släppt fredag-lördag biljetter.
Hej va bra utropade vi och kläder och stövlar for runt när vi packade så snabbt vi bara kunde.
Eftersom båda jobbat hela veckan och missat onsdags och torsdagsspelningarna var det här det bästa som kunde hända!

Väl på plats mötte vi upp ett glatt gäng i ett partytält med massa hela brassestolar.
Vin, kvinnor och sång! Halleleluja.

Vi hann med endel electrobeat och dans den kvällen och kom inte i säng (läs bilstol/baksäte) förren tidig morgon.
Kallsipp och jag har länge sagt att vi ska fånga en soluppgång någon kväll. Men allt efter som sommaren rullar på så jobbar gryningen mot oss. Nu va det dock inga probs att hålla ångan uppe. Grejen var bara att soluppgången inte alls var så sprakande och underskön. Mulet efter regnrukshelv.*^#

Lördagen började med en promenad till det så kallade centrum. Yeah!
Liksom förra året hade ett superkristet metalband spelning på torget mellan konsum och ica.
Sångaren var utbytt från en Carola/Evergrey/gospel svulstig kvinna till en blek, skäggig man som behövde micken nerkörd i halsen för att höras. Kan ju kortfattat säga att det bytet inte var till bandets fördel. Men metalgitarriff är ju alltid coolt. Eller..?

När det kommer till banden var French Horn Rebellion en överraskning. Två spexiga bröder som blandade electro med valthorn, knasiga sketchinslag och massa glädje. Värt.
Kalle Baah va svängigt och minnesframkallande, Deportees fick mig att sakna Augustibullerspelningen dom gjorde typ 05. Sol i gräset med en viss herr Söder. Fint vare.
Tyvärr var Crystal Castles inte lika bra live som på skiva och så va det så sjukt mkt fölk att det va lite otäckt att vara i den stora fårskocken framför scenen.

Emmaboda gav alla som stod med en värdelös Hultsfredbiljett i handen 50% på festivalpass och jag tror dom tog in lite mer än området egentligen har kapacitet för. Det är väldigt snällt av ledningen men jag måste ställa mig till skaran som tycker det va bättre förr med typ 5 - 6 000 besökare istället för närmare 10 000.
Mys och snällstämningen försvinner lite när det kommer folk som bara åker på festival för att få skräpa, bajsa och trängas utan att det räknas som förargelseväckande beteende.
Och folkmassor under påverkan av alkohol är dummare än en kohage.
Är glad att ingen av mina vänner ramlade eller blev trampad på i röjet.

Gnällfia. Ska sluta nu :P

Emmaboda betyder så mycket. Finasaker har hänt där under åren.
Fantastic 4 reunion, danseufori, upptäckter av nya band, langos, vänner och stulna kyssar framför stora scenen.
I en dimma av festivalsmutts, moshpitsvett och langosmun kände jag att den där söta killen som liknar Leonardo DiCaprio i vissa vinklar och hänger med Petras gäng, han är inte så tokig han..

Hade väldigt kul i år och är jätteglad att vi fick ett infall och åkte dit ändå på fredagkvällen istället för att kränga chirre å dirre framför en film och fisa ikapp i soffan.

Missade att ta med kameran. Medvetet. Tänkte att regn o teknik inte är en så bra kombo. Vi slapp regnet precis..
Nedan följer lite favvobilder från Emmaboda 2009 tagna av Söton Gladhammar. Eller 'den långe'.