Min jul
Min jul ska vara kul
min jul får inte vara ful
Som påsken den är gul,
ska min jul vara kul
Snön den ska vara vit,
och är den gul har någon pinkat på den
-kanske en h-hund
min jul får inte vara ful
Som påsken den är gul,
ska min jul vara kul
Snön den ska vara vit,
och är den gul har någon pinkat på den
-kanske en h-hund
/ Sune
Min jul var vit. Vit snö och vitt pynt i granen. Vit kristyr på köpepepparkakorna Och vit duk på bordet. Inte helt vit om en syftar på alkohol dock. Både beskadroppar och juldagsdisco slank ner med allt som hör till.
De hemmaknåpade julklapparna jag gav bort gick hem och själv blev jag några kökshanddukar, två muminmuggar, en designstol och några gram finkaffe rikare. På det hela taget en jättefin och mysig jul hemma i Linde.
Vi spelade favoritspelet från förr en vända. Gammelgäddan!
Pimpade pepparkakor i nyrenoverade köket.
Jag vek ett dussin tranor som vi hängde upp i disneygranen.
Liten kisse ville in i det nystädade och allergisanerade huset men fick inte.
Juklaftonsdukningen och snapslas redo.
En av många fikor i norska finkopparna.
God Jul, God fortsättning och Gott nytt år på er!
Lite om det jag håller på med när jag inte bloggar
Hej!
Ja efter som jag inte bloggar så måste jag ju göra något annat. Visst?
Så:
I skolan är det grafisk design på schemat och en barnbok ska produceras på 1,5 vecka. Nu är det två dagar kvar. Jaja. Kommer gå galant. Vem behöver äta-bajsa-sova liksom? Eller ansikten på sin karraktär för den delen? Här gäller det att rationalisera bort.
På min "fritid" om det nu finns något sånt ord är jag med i en musikal som Bosöns idrottsfolkhögskola ute på lidingö arrangerar. Lite som att gå på gymnasiet och ha specialvecka varje onsdagkväll (+ lite extra träningar). Det är fantastiskt kul och jag får dansa av mig, sjunga lite och säga några kaxiga repliker.
För den som vill se spektaklet som även går under namnet: Chicago går det av stapeln torsdag den 24/1 18.30 fredag den 25/1 18.30 och lördag 26/1 16.00
För 120:- får du 2 timmars underhållnig i Lindingö stadshus. Kontakta mig så hookar jag upp dig med en biljett eller två. Eller 10!!
Skynda att leva
Hej och välkommen ska du vara!
Till verkligheten.
Efter en halvdag i skolan hoppade jag av på Tcentralen för att inhandla förnödenheter. När jag går ner i tunnelbanan igen ser jag en folksamling som pratar med höga röster på min perrong. Jag tänker genast fördomsfullt att nej bråka och tjaffsa inte här, inte när jag ska hem till min lugna vrå.
Någon viftar och pratar med tågföraren. Hen säger något om ambulans och stroke. Jag kollar mot folksamlingen igen precis i tid för att se en liten man sjunka ihop som en tom ballong. Människorna runt om försöker resa honom men han kan inte stå själv. De bär honom till en bänk och en liten tant i samma storlek som den lilla mannen ser sig förvirrat om kring utan att veta var hon ska höra av sig själv.
Jag blir plötsligt så fruktansvärt medveten om att hårsprayen och hårfärgen som ligger nya i min plastpåse inte betyder ett endaste dugg. Om min värld skulle ryckas sönder i en millisekund vad hjälper det att jag är "fin" i håret då? Hinner en tänka "tackgodegud att jag hann färga utväxten" när en ligger där på perrongen. Kanske.
När jag hoppat på mitt tåg och lämnat den lilla mannen, hans tant och samlingen med hjälpande händer ekar händelsen kvar lång innanför min trygga ytterdörr. Jag blir smärtsamt medveten om att hjärt/kärlsjukdomar ligger nära. Släkt och vänner där det ligger under ytan och lurar. Att ha sin hälsa i behåll och jobba för dess förbättring blev helt plötsligt ganska viktigt. För när det drabbar en individ fysiskt så drabbar det alla i dens närhet. Om jag som medresenär och betraktare blir berörd ända in på djupet så kan jag inte ens föreställa mig hur hans tant och resten av hans familj känner sig.
Återigen känns de mossiga uttrycken "just nu" och "fånga dagen" inte helt orelevanta. Samt "ta hand om varandra" och "bättre sent än aldrig" allt komma igång med sunda vanor.
<3
..det är inte personen i filmen som skrivit brevet..
Med andra ord så är bilden mer en stämnigsbild.
