Både jag och Kalle vaknade alldeles för tidigt av konstiga rispljud från fönstret.
Jag trodde det var en liten fågen som satt sig på balkongräcket
och tänkte inte mer på det.

Sen när jag äntligen masade mig upp insåg jag att det visst varit Kung Bore
som hälsat hej. Mög. Bara att dra på sig långfillingarna igen då.
Fast jag var ju inte färdig med hösten än. Inte alls. Massa fotoidéer kvar som jag
nu får lägga ner i höstlådan igen och invänta bättre tider.

Ledig dag idag som jag förövrigt firar med 39 graders feber.
fattar inte hur jag tog mig in till stan i morse. Har legat deckad från lunch
tills nu. Kul, kul. En sista hälsning från praktiken liksom.
Måste framstått som världens segaste på jobbintervjun men
inte för att det måste gjort något då jag får komma tillbaka och provjobba.
Whoop whoop!

Nu är min riddare på vit springare iväg och köper glass och cola till mig.
Något måste man ju få i sig och jag kör på samma råd som mormor fick
när mamma var liten och kräsnast i världen när det gäller mat.
- ..något måste hon väl gilla?
- Jo, tårta.
- Ja men ge henne det då..

Idag, söndag den tionde i tionde tvåtusen tio
håller min vän Vendela tal på Segergels Torg 16.00
Är du i Stockholm så ta dig dit och visa ditt stöd.

Om du som jag inte har möjlighet att närvara
har jag fått lov att publicera fröken Vendelas ord
här i bloggen så så många som möjligt kan ta del av det.



Tal, 10. 10. 10:

Världsläget är - som ni alla vet - kritiskt.

Hela vårt system bygger på oljeförbrukning och användandet av resurser som kommer att ta slut.
Inom en generation, enligt de flesta sakkunninga, kommer oljan ta slut.

Det är lätt att förtvivla, mina vänner.

Det är lätt att ge upp, när en tänker på krigen som redan pågår - och som förmodligen kommer trappas upp
- om den sista oljan.
Det är lätt att ge upp, när en tänker på att den säkra gränsen för koldioxid i atmosfären, 350 ppm, redan passerats.
Det är lätt att ge upp när en känner sig fången i ett globalt system som suger ut fattiga och gynnar rika. Som bara bryr sig om tillväxt.

Men GE INTE UPP, mina vänner!

Vi är många som INTE vill döda för oljeresurser.
Vi är många som INTE vill suga ut arbetare och fortsätta överkonsumera.
Vi är många som INTE tänker fortsätta springa i kapitalismens ekorrhjul.

Och vi tänker organisera oss.

Förutom det vi gör på det personliga planer - som att äta vegetariskt och närodlat, handla second hand och ta tåget istället för flyget,
-vilket är bra,

Och förutom det vi gör på det globala planet - som att stödja Greenpeace och WWF,
-vilket också är bra,

tänker vi organisera oss LOKALT.

Vi vill SE skillnaden.
Vi vill SE våra grannar få aha-upplevelsen "Jag är beroende av olja",
och tillsammans med dem se oljeberoendet i vitögat och göra något åt det.
Vi vill gå ihop med våra grannar och odla mat i staden.
Och skapa resiliens, ett system som gör att vi klarar vår överlevnad även om vi kopplas bort från omvärlden.
Vi vill bygga nätverk av överskådliga mängder människor, som tillsammans reducerar sina koldioxidutsläpp.
Här i Stockholm handlar det mycket om att redusera konsumtionen.

SOS: Ställ om Sverige!

Omställningsinitiativen finns redan över hela jorden. Genom att stödja varandra och organisera oss där vi är, kan vi
göra oss kvitt detta oljeberoende, steg för steg.

GE INTE UPP!

av skolfilmen vi jobbat med under fredagen och måndagen.
Jag förstod inte riktigt att det skulle bli analys och opponering
men det gick bra. Skönt med lite mjukstart på allt det där
akademiska.

Här är då min, Ias och Cissis film..



Nästa vecka är det så kallad verksamhetsförlagd utbildning.
Lite nervöst.
Men som en klasskamrat sa lite käckt under en fika
"Man börjar med att ligga med några elever så löser sig allt"
Mjo.. säkert..