och 3 synvinklar på tillvaron. Tänk om man vore en vit liten ko. Nyligen utsläppt på grönbete vid stora skuggan utan några som helst problem eller kval. Bara en oändlig nyfikenhet.

..förresten så kan man förpublicera inlägg hur långt i förtid som helst. Nästan. Tror jag. Hade bara tålamod att bläddra fram till år 3059. Lite lagom existentiell ångest-framkallande och lite som att tänka på rymden.

Det där med att vara en ko alltså. Inte så tokigt alls faktiskt.

Med anledning av att Angelica tillfälligt var i stan på besök gick vi till Sturekissen och fikade världens chokladigaste chokladtårtebit och macaronger och påtårs-kaffe och annat gott. Fint att få visa ett av sina Sthlms-guldkorn och få snacka lite.

Mitt 50 mm objektiv som för stunden satt på kameran lämpade sig väl inte superbra inne på ett trångt fik. Mycket detaljfotograferande och instagrammande..

Läser just nu en skrikigt rosa bok och just färgen rosa av Fanny Ambjörnsson. Den är baserad på en forskningsstudie om rosa som ställningstagande, status och genusskapande och klassmarkör. Massa intressanta intervjuer med vuxna och barn vad de tycker om färgen. Kul läsnig om man vill ha en bok som säger lite mer och väcker lite mer eftertanke än de böcker som mest handlar om shopping och uteliv.

Nu när solen börjar titta fram vill jag bo i mina cerisa strumpebyxor och min sjal i rosa och gult. Det är glada och kaxiga färger och det känns ännu bättre när man gjort ett aktivt val.

Jag är glad att jag inte var ett av de barn som växer upp i ljusrosa prinsessklänningar i himmelsängar med fluff och gosedjur bara för att. Bara för att det finns någon föreställning att det ska vara så. Utan fick valmöjligheten och friheten att bygga koja och vattenfördämningar i skogen och gosa med kattungar och styla barbie och ingen tyckte att det var några konstigheter.

Aja, boken är iallafall toppen!

Det är så underbart att få spendera min tid med dig, ditt lilla isterband!

Ingen tripp till kalmar är komplett utan ett besök på Kullen.

Öland är det landskap i Sverige som har flest soltimmar. Behöver jag informera om att fastlandet är på vänstersidan av bilden?

Att lite CMYK-färgade fjädrar och trötta grenar kan vara en sån fröjd för ögat. Hälften av grenarna är syrengrenar som tydligen tyckte om att komma in i värmen. Om någon vecka har vi säkert skolavslutningsstämmning i 25kvadratarn.

Ovant att fira påsk alldeles själv. Eller själv och själv, med Kalle såklart. Julen är så bunden med sina dagar hit och dit och TVtablåer som följs slaviskt. Påsken är mer fri och okontrollerad känns det som och långfredagen är inte alls lika oändligt lång som jag minns att den var förr om åren.

På långfredagen var vi bortbjudna på middag med svensk/medelhav/indisk buffe. På påskafton hade vi mysmiddag för två med klassikern rotfrukter i ugn, lax och fetaostkräm, cottapanna till efterrätt och sen tröttnade vi lite på påsk så det ebbade ut i sanden. De ägg vi fick i oss var i de amerikanska pannkakorna till söndagsfrukosten..

Hoppas ni haft en bra påsk!

Att hitta en lagom låg björk utom synhåll för nyfikna pensionärer och med fina friska grenar visade sig vara lättare sagt än gjort. Som lantistös har jag aldrig i mitt liv köpt ett knippe trassliga grenar till överpris och färdigpyntat. Det skulle nog kännas fel. Eller som att jag gett upp naturlivet helt och blivit tvättäkta stadsbo. Nej nej..

Med saxen i högsta hugg traskade jag upp på den lilla utkiksplats som ligger närnast och som jag använt till fotograferingar några gånger. Hittade en trött liten björk med torra grenar och några vildsyrener. Det fick duga. På med fjädrar i CMYK-färger och tjolahopp. Så kom påsken till 25 kvadratarn också.

Efter en skog i Sagan om ringen och extremt opraktiskt att ropa. Tvivlar på att han ens orkar lyssna. Men luffsig, snäll och pigg är han. Och min för en helg. Första passet var jag så ovan att jag knappt kom ihåg vad som var upp och vad som var ner på tränset, andra passet tog vi på kandaret och körde hårt. Skönt med en okomplicerad pålle man kan göra lite vad man vill med. Som att rida bus-ponny igen.

Foto: Mamma med Canon S90
Viss redigering: yours truly

Den här perioden är Stockholm ganska oinspirernade när det gäller fotograferandet. Folk har tjocka kläder på sig eller håller sig inne. Grådiset är ett näst intill konstant tillstånd och längtan efter vår är olidlig. Fikastunder dokumenteras med telefonen och stor-kameran gillar inte frimärksstora snöflingor.
Så håll ut! Idéer och planer smids.

Men tills vidare kan de få själar som är utrustade med en äppletelefon och Instagram kan följa min där: Sofosia
och jag passar på att säga att bilderna kommer dyka upp på båda ställena så ingen behöver känna att de missar väsentliga delar ur mitt fantastiskt inspirerande liv bara för att de inte har en snobbig telefon..
<3

Det där med att leta och snoka i andras väskor kan ju kännas lite läskigt. Man vet ju aldrig vilka otyg eller hemliga skatter med navelludd som ligger där nere i mörkret. Bara för att jag inte bloggat lika flitigt som jag brukar vill jag här kompensera er med att låta er få kika in i det allra heligaste..

(OBS, syftar då självklart på en kvinnas handväska. Inget annat.)






Inte så konstigt att jag aldrig hittar saker i min röda väska med rött foder kanske. Det här är alltså det jag för det mesta släpar runt på. Finaste lilla iPhonen (hjärta), börs med miljonerna, pensionärsnyckelknippa i läder, anteckningar med betoning på teckningar, emergency kit med lite utav det mesta, lugg-hårspray, alcogel (hatar tunnelbanefingrar!!), töggömmi, extra ögon för seende på långt håll samt förra årets kalender som jag förlängt med lappar. Hoppas på att 2012 kommer snart.
Thats it.

Äntligen blev mitt paper som jag gått och tjatat om och våndats över klart. 9:00 den 9e / 1a lämnades det in. Alla andas ut. I ungefär tre sekunder. Sen skulle vi ju visst ta tag i någon annans paper, läsa det, komma på smarta synpunkter samt göra en presentation av detta till på onsdag/torsdag.

Jippitjoho tänkte jag och beställde genast frisörtid för luggklipp och färgpiff. Passade på att föreviga den fina blombuketten med tulpaner och körsbärsblommor jag fick i lördags. Gjorde synundersökning och fixade ett par coola föreläsnings/köra bil glasögon. Sticka liten raggsocka samt tvätta en hel massa kläder.

Hörde jag någon säga att jag har svårt att få saker gjorda elläh?!

I söndags fikade vi lite födelsedag i efterskott. Jag skulle bestämt lyckas med cupcake frostingen (muffinsglasyr på ren svenska) den här gången. Googlade sönder internet i jakt på ett recept som inte smälter, inte rinner av, inte smakar sunkigt. Och skam den som ger sig!

Med 50 gram lätta bordsmargarin som vispas ihop med 50 gram Philadelphia. Sen ner med inte mindre än 5 deciliter florsocker och vispa ihop.

Man kan med fördel göra glasyren innan man bakar själva muffinsen och låta den vila och sega till sig i kylen någon timme. Jag lät den till och med få vila i spritstuben i kylen. Ibland är man visst ett geni..

 

P.s. fördel att inte glömma smaksättningen. 1 tsk vanilj eller ett stänk whisky, krossade frystorkade hallon (de ut flingpaketet) osv..

I fredags tyckte jag att jag varit duktig nog med allt vad skola och plugg heter så jag och Kalle unnade oss en fin dag på stan. Lite Pre-födelsedagsmys. Efter sovmorgon och frukost tog vi bussen in till stan. Lite okynnes-shopping innan fika på bästa Waynes i götgatsbacken och senare Fotografiska!
Trodde vi. Kön ringlade sig 150 meter ut på kajen. Minst! Så vi for hem igen för att sedan återvända på kvällen. Tack och lov har de ju öppet till 21 varje dag utom på jesus födelsedag och midsommarafton. Tummen upp!

Nick Brandt var fantastisk! Herreminge. Och så himla viktigt att ta upp ämnen som miljö och natur i konsten. De andra utställningarna utom en bleknade och kändes ytliga och publikfriande. Den som inte bleknade var Greenpeaces fotodokumentation av olika miljökatastrofer och otrevligheter. Blir inspirerad till att göra ännu mer för vår miljö, peppa fler att ta sitt ansvar och påverka.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Slitet uttryck men så himla sant och viktigt att ta fasta på.