Idag är jag uppe okristligt och ohälsosamt tidigt. Men helt klart värt det. Snart. Efter en kaffe eller två. Mer om det sen..

Ja.
Jag har insett att jag har väldigt svårt att ställa om mig mellan Högskola - Högstadie - Högskola. Tre månader in på höstterminen slängdes vi ut på praktik. Det var iofs väntat jag hade bara skjutit allt framför mig i en liten hög, som vanligt. Satt i sängen med gråten i halsen och datorn i knät några dagar innan och försökte förgäves komma på några smarta lektionsupplägg. Oinspirerad som få och prestationsångest som hette duga.

Sen väl ute på högstadiet var alla oroliga tankar som bortblåsta. Spottade ut PowerPoint efter PowerPoint med lektioner och kidsen verkade gilla att jag var tillbaka. Fem fantastiska veckor flög förbi med massa erfarenheter och personlig utveckling och nu är jag tillbaka på Konstfack igen.

Och i måndagsmorse slängde jag ihop en lagom bra presentation till frukost för vi skulle visst redovisa våra erfarenheter. Något som jag glömt och lagt på hyllan under VFUn. (VFU= verksamhets förlagd undervisning) Ännu en gång med gråten och pressen i halsen och datorn i knät. Att jag aldrig verkar lära mig det där med framförhållning, diciplin och skaparglädje när det gäller måsten..

..ja detta var ju ett muntert inlägg. Ska bättra mig. Lovar.

Detta är vad jag och hushållet behöver:







Underskatta inte smidigheten med att kontakta Jultomten via sociala medier.
P.S. De sjukt snygga bilderna är inte jag som tagit utan dem har jag skoningslöst snott på diverse internet.

Söndagen bjöd på klar, kall luft, nostalgirunda på stan och fika på Kullen.

- App papp papp, stop. Turistbild!

*klick*

- ..bloggjävel.

I helgen var vi nere ti Kaalmaah en vända. Löödagen bjö på massa dimma, den klassiska hjälpa till med poolen inför vintern-middagen hos Charlies farmor, glöggmys hos Gunilla, lite mer middag, häng hos en vän och lite mer slappmys. Skönt att baua chilla och hänga wount en hel helg.

Här skulle jag kunna skriva världens längsta inlägg om att man skola ikke bära päls, länka och bädda in otäcka videos på hur djuren plågas och flås levande. Jag skulle kunna gå igång och ösa agg på alla de som betalar sjuka summor (men ändå inte tillräckligt mycket) för att ha en liten pälsboll på sin stickade mössa.

Men det gör jag inte. För jag är så himla glad att jag nu mera äger en mössa utav päls. Den var min mormors och har värmt hennes fina huvud i flera decennier och nu är den min att klappa på. Så jag ställer mig lite kluven till hela pälsfrågan.

Är vintage päls ok? Bör jag ha en pin där det står Vintage päls, jag har inte mördat det lilla djuret själv? Jag har ännu inte vågat mig på att bära den in public. Men sen har det ju inte varit 20 minus heller. Hur ställer ni er till hela päls och döda djur grejen?

Efter att ha bott i våran "nya" lägga drygt ett halvår kände jag att det var dags att visa lite bilder. Hallen har ni ju sett lite utav både här och här. Tyvärr är grått novemberljus inte att föredra när man ska fota inomhus med vidvinkelobjektiv vars lägsta bländare är 5.6 men håll till godo. Welcome to our crib!


Hall, sovrum, soffa, myshörna.


matsal, kontor, kök.

Lättstädat, gångavstånd till både stureplanspuls och grönområden, innergård och mysiga kvarter runt om. Det bästa av allt är den riktiga duschen och ett ordentligt kök. För ni minns väl?

Ja. I min lilla värld där är barnen intresserade av varann, uppmärksamma, uppfostrade och vänliga. Tar av sig ytterkläderna innan lektion gör de också och smartphones lämnar de hemma. Ja, tänk vilken saga det varit.

Snälla vänner, bilvande föräldrar uppfostra era barn till att bli goda medmänniskor som hjälps åt att skapa en bättre värld. Det kan ju vara världens största klyscha men rabbla gärna: behandla andra som du själv vill bli behandlad, innan läggdags.. Och för guds skull curla inte så in i helvete. Lagom ÄR bäst.

Vaknade med ett sånt otroligt sug efter lite helglyx. Amerikanska pannkakor, frukt och massa sylt.

Nyttigt? Nej.
Gott? Ja.

På dagens schema: Lektionsplanerig för 7or och 9or, tripp till IKEA och fika, fika, fika.
Vad hände med mitt nya nyttiga, träningsfyllda liv? Ja inte den blekaste.

I mitt höst kamouflage.

Känner mig oerhört hedrad över att vara en av de 5 000 personer i åldern 7-70 år som får dela med sig av sina idrotts och motionsvanor till SCB. Ej aktiv, Ej aktiv, Ej aktiv.. En sista knuff att leta upp en tid och plats att träna något på kanske? För det här med att komma billigt undan med springskor och naturen funkar ju bevisligen inte. När ska jag sluta leva på gamla metier och sluta lura mig själv kan man ju undra.

För fem år sen var jag min hittills fysiska top med dansträning, sångträning och ridningså gott som varje dag. Nej. Förresten. 6 år sen. Så ja, lets face it. Man blir ju inte yngre och man blir ju inte snyggare och friskare av en dålig fysik så nä. Tjuren vid hornen kanske. Synd att lyfta skrot är dötråkigt och Balettakademiens kurser är terminslagda men det kan ju vara ett bra tips till jul&födelsedag..

Mami och Papi bestämde sig för att göra en liten söndagstrip till huvudstan och gratta Charlie i efterskott och se hur vi har det på våra 25. Vi passade på att flanera i Botaniska Trädgården och se växthuset med de olika klimatrummen. Fika, äta lunch och fika. En väldigt mysig dag och jag är glad att vi bor så 'nära' nu för tiden.


La familia


Något spejsat träd uppe på en kulle där man hade utsikt över hela brunnsviken.


Sour cream onion chips i en buske?


Mio bello


En dahlia. Jättefin växt som växer sig 160 cm hög och har stora vackra blommor i olika färger. Till mitt stora förtret tål den ej frost och lökarna den så vackert spirar ur måste grävas upp för att överleva. Inget till min rabatt alltså. :C

Jag får rynkor i förtid för att du får mig att le så mycket.

Jag är ju inte den som har för vana att blogga långa krönikor men den här fredagen får bli ett undantag bara för att det handlar om en så viktig sak, Civilkurage.

På väg hem från en större matbutik lite längre bort gick jag i en stor vägkorsning förbi en kvinna som vinglade i sina höga klackar och såg allmännt felplacerad ut. Medan jag lydigt väntade på grön gubbe studerade jag hur hon försökte stå still, hur knäna liksom vickade till då och då och hur hon inte gick över sitt övergångsställe när det var grönt.

Jag funderade på om jag skulle gå fram och fråga hur läget var. Trafiklyset slog om. Ska jag-ska jag inte? Nu eller aldrig!

Nä. Min cyniska, bittra djävul på axeln sparkade mig på örat och sa att hon nog säkert gått fel på väg från förfesten till O'learys. (Visst, men så fel? Och var hon inte lite väl ung för att hänga på O'learys?) Skåpbilen bredvid och människorna en bit bort är säkert hennes vänner. De har koll. Hon är nog bara lite fylle/åksjuk. (Klockan tjugo i åtta? ..jag börjar väl bli gammal..) så jag gick vidare med mina helg-matkassar fyllda med exotiska frukter och lyxkaffe.

Så här i efterhand skäms jag över mitt agerande och min feghet. Vad var jag rädd för egentligen? Att inte kunna springa där ifrån med mitt ekologiska o'boypulver och min frukostjuice om något skulle gå snett med människorna i närheten? Det är ju inte så att jag svälter ihjäl utan de där grejerna. Det går att handla igen. Surt, men det går.

Hade inte jag velat att någon ställde ner sina matkassar med omsorgsfullt utvalda varor om jag behövde hjälp?
Om jag plötsligt blev sjuk på tunnelbanan eller hamnade mitt i något bråk?

Ibland blir jag lite konfys över min nyfunna lärarroll. Vad är den och vad är medmänsklighet? Hade det varit på ett skolområde hade jag inte tvekat en sekund på att gå fram till henne. Vad var skillnaden nu då?

Och på tunnelbanan om någon tonåring inte har vett nog att veta att man inte har leriga skor på sätet mittemot, var går gränsen mellan medmänniska och gnälltant? Har jag rätt att säga ifrån bara för att jag inte gillar det tänk om någon inte gillar min orangea duffel, ska den då bara få yttra det utan vidare? Vart går våra gränser och regler som vi har så gott om?

När man vill säga och göra allt det man tror människor omkring en också vill göra men man är osäker på om man har ett stöd bakom sig. Eller är alla lika rädda om sitt skinn som jag var ikväll att vi helt enkelt inte bryr oss så läng vi får komma hem och ångskoka den där palsternackan vi var så sugna på och källsortera våra plastpåsar i prydliga högar.

För det där med att vara utblottad, drogad, överförfriskad och sjuk det händer ju ändå aldrig mig?
Eller..

Mötte upp en nygammal vän för att utforska nya vyer och stigar ingen av oss varit på. Valet föll på Gröndal, under Essingeleden och lite runt. Ingen av oss hade jättebra uppfattning på vart vi var men det gjorde mindre.

Trevligt att träffa någon som gått samma högstadie och gymnasium, har lite samma värderingar och erfarenheter. Tror på fler träffar med mysiga Karin! P.s. spana in hennes finfina portfolio här.

Just i detta nu håller den här sprätten lektion alldeles själv. Bara jag, 7C och egen lektionsplanering med CD-omslag som uppgift. Youtube uppe med spellista och permanenta tuschpennor i rullning. Kan gå precis hur som helst. Men det är dumt att måla fan på väggen som det heter. Det får eleverna sysselsätta sig med.

Lillhästen har blivit ganska stor nu. Här och här finns lite bilder från när hon inte var så stor och kaxig.

I mitt flickrum, som nu mer är ett gästrum, finns en stor garderob med fönster där man kan gömma sig och betrakta världen och en liten garderob där man man gömma allt man borde städat bort. Fick för mig att jag skulle städa ut lite mer av mig själv från föräldrahemmet och rensa liten garderob.

Bland ridbyxor, tävlingskavajer och koftor fanns en del fynd. Kunde inte motstå frestelsen att prova det mesta och festa loss  i alla minnen för mig själv där uppe på övervåningen.


Att så mycket jox och grejs kunde få plast på 1 kvm kunde jag inte tro. Ni får ha överseende med mitt fake-fisheye-vidvinkel. Borde bli mäklarfotograf. Jag vet.


Fynd: Min 2 delade Gevalia-träningsoverall i VCT material (bästa!), morfars cowboysare hatt från staterna, Gäng-tröja från Kosta, Ukulele med frukt på, cüüla band pins och 30 spänn.


Dagens outfit 24 december 2007


Studentminnen i form utav text i en smuttsig mössa. Bör inte återges i bloggform.


Farfars lilla fjällräv.


2 cüül 4 schüül


Och sist men inte minst:



Fotat med min (Kalles) I-was-here-kamera Canon Ixus gammal, därav ett visst mått av överredigering.

Tre dagar in i praktiken och förkylningen kommer som ett brev på posten. Jag som trodde jag utveckat ett killer-immunförsvar men ikke. Har en hemma dag med citronen och vitlöken. Har bestämt mig för att bli frisk till helgen då jag åker hem en vända och (förhoppnigsvis)  fotar en rund mage, går 7 km på bergslagsleden och myser med Lucifer. Kanske smugglar med honom till Sthlm om ingen märker något..

Peppar med en genialisk lista på Spotify som jag (eller Charlie) skulle kunna gjort med några få undantag. Men nu har vi inte det utan det är bara en väldigt lika sinnad människa som gjort det. Tur för oss.

F.ö. ett av mina absoluta favorit par. Blir så glad av dom!

Inser att mycket har hänt sen jag bloggade sist. Här lever vi i High Speed ser ni.

Finaste Petruschca och Antonio (ännu ett favorit par. LOL. GBG-humorn är på top alltså) lämnade sitt västkustgetto och bodde några dagar på golvet hos oss. Konstigt hur man kan leva 4 pers på 25 kvm och det känns helt naturligt. Lite som att man skulle kunna bo så hela tiden utan att det gjorde så mycket. Men sen ska ju tilläggas att jag var ju den som skulle upp till praktik vid 05:30 och slapp toakö och spegelträngsel. Men ändå. Mys var det.

Igår (tisdag) blev vi bjudna på fin vietnamesisk restaurang och konsert i Globen. Tack snälla!
RED HOT CHILIPEPPERS! Magi är enda ordet jag får fram. Vågade bara ha med mig lillkameran men lite bilder ska jag väl lyckas fixa till.